Agda och Ulla

I dagarna "fyller" jag 18 månader. Jag vill därför passa på och påminna er om hur stor jag blivit. Det här är min fotopremiär på bloggen. Men tyvärr syns jag lite dåligt, mamma står ivägen...


Oj! Nu är jag äntligen ute! Och vilken värld som fanns utanför. Jag är chockad nästan hela mitt första år. Ungefär som på bilden.


Tidigt börjar jag uppskatta mina egna händer. De är bra att ha. Att ligga på mage är däremot helt värdelöst. Måste faktiskt vara emot någon lag.


Jag får på alla sätt plats på skötbordet, utan bekymmer. Och clownerna fängslar.

Så var det alltså under hösten för en si så där 14, 15 månader sen. Bara så ni vet det!