Agda och Ulla

Jag har skaffat glasögon. De klär mig bra, tycker jag. Och så hjälper de mig att se viktiga saker.


Fast maten, gärna blodpuddning, ser jag utmärkt ändå.


Och så leker jag ju tittut med mamma. Det är en kanonlek. Särskilt om man samtidigt kan smörja in sig själv i blodpudding.

I dagarna "fyller" jag 18 månader. Jag vill därför passa på och påminna er om hur stor jag blivit. Det här är min fotopremiär på bloggen. Men tyvärr syns jag lite dåligt, mamma står ivägen...


Oj! Nu är jag äntligen ute! Och vilken värld som fanns utanför. Jag är chockad nästan hela mitt första år. Ungefär som på bilden.


Tidigt börjar jag uppskatta mina egna händer. De är bra att ha. Att ligga på mage är däremot helt värdelöst. Måste faktiskt vara emot någon lag.


Jag får på alla sätt plats på skötbordet, utan bekymmer. Och clownerna fängslar.

Så var det alltså under hösten för en si så där 14, 15 månader sen. Bara så ni vet det!

I got this very nice sweater sent from London this christmas and when mum told me I had to look my best for a picture I went to get my best neck-less - of course. thank you for the nice gift!

Hej moster och morbror. Det tog några dagar - men när jag väl fick välja själv då var det plötsligt ok med tofflor. Så nu har jag använt dem i säkert en timme. Urtjusigt och jätteroligt att gå i dem!


Och tack snälla för alla julklappar. Mumin är en favorit i badet, och tavlan med mumin är så fin att jag visar alla gäster. Släpet till bilen kan dammsugaren åka i, och väskan har jag nu lärt mig att åka på, helt själv. Bättre kan det ju inte bli!

Kram till er alla!

Dan före dan. Mormor och Gabriel lär känna varandra.


Moster är sitt gamla vanliga jag. Det vill säga fantastisk.


Alla klädda för en finfin julafton. Men när blev Gabriels byxor så små?


Bubbel till jullunchen!





Faster har koll på läget.




En nyvaken kille hänger med mamma och moster.


Och sen var det dags för Kalle. G vill sitta nära nära.


Mitt i julklappsöppnandet får vi finbesök.


G gillar granen. Och allt glitter.


Julklappen - ett pippihus - uppskattas.


Men Ka-ka. Ta inte min Harry!


Och med den bildbonanzan önskar vi gott nytt. Vi hörs under 2012!

Den här omgången med bilder har inget särskilt tema, det blev bara ett hopplock av den senaste tidens bilder. Det hela avslutas i alla fall med ett litet särskilt tack till Lenas-tomtarna som ordnat med julegranar i vårt hus. Den ena har vi redan lyckats klä! Vi får väl se hur Gabriel reagerar på det när han vaknar imorgon.


En jättetrött kis på väg ut för att sova en stund.


En hungrig kille som vaknat efter sin sovstund. Yoghurt med banan är mumsmums.


Vi kör med barnsäkrad julgran i år. Det kändes liksom enklast, och jag måste säga att det blev väldigt fint!
Tack mamma och pappa/mormor och morfar!

Idag tog vi pulkan till Ica. Vilken lycka!


Och hemma i trädgården har pappa skottat ihop en liten pulkabacke.


Skoj!
Och sekunden efter kör Gabriel rakt in i mina smalben...


Har det kommit någon snö Gabriel? Frågar vi. Nejjjj, svarar han stensäkert.
Det där med snö är ingen lätt sak att komma underfund med.

Lika konstigt var det igår när vi gick ut och Gabriel glatt sprang ut på altanen och vid altanens kant tog ett steg rakt ut i snön. Poff sa det så låg han raklång i flera dm snö - kallt, blött, vasst tänker ni. Jätteroligt tänkte Gabriel, bad att få komma upp och ville sen göra om det.

Julen är här och pepparkaksgubben - aka Gabriel - är i städtagen. Här ska fejjas!


Oj va skoj det är.

Jag känner inte att jag behöver kommentera detta...

Skräp?
Ett skåp?
Vårt köksskåp som är fullt i skräp?
Korrekt, i och för sig...
Men jag ser att Gabriel har kastat skräp.
Han söker runt i huset efter sånt som han vet att man kastar i det stängda skåpet. Papper, småbitar av lite vad som, tidningsbitar. Ja, ni vet. Och sen öppnar han skåpet så långt barnlåset tillåter, och så slänger han. Vi vet inte riktigt när han gör det, för ingen av oss har sett honom göra det. Men plötsligt ligger delar av pelikanboken bland soporna, och lite av en nappförpackning.
Sån är han, vår son.
En miljökämpe som håller Sverige rent.

Okej. Jag dregglar lite. Jag brås på min mamma, och jag är så stolt över det!


Ibland smyger jag undan, väljer ut en bok, sätter mig i min egen fåtölj och ropar på mamma eller pappa så de kommer och jag får någon som läser för mig.


Jag blir mer och mer självständig. Jag kan leka själv långa stunder, och om tvn står på går det bara inte att låta bli att sätta sig i soffan, alldeles själv, och kika lite. Jag kan byta kanal också.

Nu kommer jag och tar dig!


Tittut!


Återställer vätskebalansen...

Top of the Rock - strålande väder - 70 våningar upp...!


Vi på Times Square. Ser ni i bakgrunden att armen har ett rekryteringscenter mitt på torget? Vem blir sugen?




25 grader och sol. Vi strosar på väg mot Frihetsgudinnan.


Stros i parken.


Och vips så var vi hemma igen... Och Gabriel har lärt sig ... eller ... tja ... vill väldigt gärna lära sig att äta själv.


Och nog går det. Även om det blir väldigt kladdigt. Här är det hemmagjorda fiskpinnar (ja, herregud va jag kan om jag vill) och mos på palsternacka och blomkål som försvinner ned i ett nafs.


Efterlängtade Gabriel, efterlängtade mamma. Och G i ny gullig pyjamas.

En morgon den här veckan, när jag var på väg ut för att hämta tidningen, fick jag för mig att jag skulle gå förbi hönsen och ge dem mat också. Nu när Jonatan och Gabriel är hemma på dagarna gör jag vanligen inte det, men det bara kändes som om jag skulle göra det just den här morgonen.

Det är konstigt hur det blir ibland ändå. Som om ödet ändå ger en en liten knuff ibland. För där, alldeles utanför hönshuset låg Agda död. Hon måste ha dött hastigt, för hon låg på ett sätt som visade att hon varit påväg in i huset, och så måste hjärtat bara ha slutat slå.

Det blev begravning i en skokartong alldeles intill vinbärsbusken och krusbärsbusken, favoritplatsen på sensommaren eftersom där finns så mycket gott att äta.

Tack för den här tiden Agda, vi kommer sakna dig när vi är ute i trädgården. Vem ska nu se till att alla sniglar håller sig på mattan? Att alla salladsblad är nypna i kanten? Och vem sjutton ska Gabriel leka med på gräsmattan?

Gabriel är sjuk och har fått nya vintermössan på sig. Men febern märker vi inte mycket av just i den här stunden.




Det känns lite konstigt nu, men här badade vi i somras. Ja, alla utom badkrukan Jonatan då...


Det är kul att återse badplatsen.


Underbart att kunna elda i spisen. Oj så många gånger vi längtat efter det - och nu kan vi det äntligen. Gabriel spanar in vad vi gör, bakom provisorisk grind.