Sisten i är en badkruka
Jag känner inte att jag behöver kommentera detta...
Vad ser du?
Skräp?
Ett skåp?
Vårt köksskåp som är fullt i skräp?
Korrekt, i och för sig...
Men jag ser att Gabriel har kastat skräp.
Han söker runt i huset efter sånt som han vet att man kastar i det stängda skåpet. Papper, småbitar av lite vad som, tidningsbitar. Ja, ni vet. Och sen öppnar han skåpet så långt barnlåset tillåter, och så slänger han. Vi vet inte riktigt när han gör det, för ingen av oss har sett honom göra det. Men plötsligt ligger delar av pelikanboken bland soporna, och lite av en nappförpackning.
Sån är han, vår son.
En miljökämpe som håller Sverige rent.
Min sötaste, goaste, finaste unge
Okej. Jag dregglar lite. Jag brås på min mamma, och jag är så stolt över det!
Ibland smyger jag undan, väljer ut en bok, sätter mig i min egen fåtölj och ropar på mamma eller pappa så de kommer och jag får någon som läser för mig.
Jag blir mer och mer självständig. Jag kan leka själv långa stunder, och om tvn står på går det bara inte att låta bli att sätta sig i soffan, alldeles själv, och kika lite. Jag kan byta kanal också.
Vi busar i köket
Nu kommer jag och tar dig!
Tittut!
Återställer vätskebalansen...
