Agda och Ulla

Det är varmt. Så varmt att Agda går omkring med vingarna ute. Tja... Armsvett är ju inge kul förstås



Och Ulla blir allt smalare. Det passar säkert bra i värmen men fjädrarna börjar bli lite störande. Jonatan är dock nöjd - han ska binda en fluga av några av fjädrarna.

Självklart är det det hon gör. det visste vi ju hela tiden. Ruggar alltså. och det är därför hon inte lägger ägg.

Att rugga innebär att tappa alla fjädrar och sedan få nya - och i ärlighetens namn. För att vara modell har hon varit lite väl mycket rugguggla...

Men rugga är vad hon gör. och i hela buren ligger via fjädrar lite överallt. Agda värper lydigt i Ullas frånfälle dock. Tack och lov för oss äggtarva jävlar.

När ruggandet är över ska tydligen äggandet ta över igen. Vi får väl se.

Är inte detta en käääärleksfull blick?

Hönorna känner sig lugnare. Eller eventuellt är det vi som har slappnat av. I vilket fall så är jag nu nästan säker på att de inte kommer hoppa på oss längre.

Framsteg. Och lugna gatan för oss.

Vi surar jag och Ulla. det är just vad vi gör det. Åker man bort på semester, är borta i flera dagar och sedan förväntar sig att allt bara ska vara okej när man kommer hem så får man faktiskt lära sig att det inte fungerar så.
Så vi surar - både jag och Ulla.

Äggstanning har vi fixat, och det kommer inte upphöra än på en stund skulle jag tro. Idag har de smörat för oss - hyresvärdarna. gett oss majs, och ogräs som vi gillar och låtit oss vara ute en stund. men vi ska nog sura lite tilll tror jag.

Det gula på Ullas bröst har iallafall börjat blekna. Jag vet inte vad hon gjorde för att grisa ned sig så - men det var i vilket fall onödigt och jag är glad att det är på väg bort. Hon sandbadar nog bort det så småningom.

/Agda

Detta på grund av opassande semesterresa. Ber om ursäkt för det och återkommer.

ps.
oroväckande nyheter i hönshagen. Ulla är alldeles gul om magen. hon har legat på ett ägg - säger ryktet. men kan verkligen hönor ligga sönder ägg?
fortsättning följer

Det har varit en stor dag. Agda och Ulla har nästan fått utegångsförbud - och sedan välsignats med friheten igen.

Det var när hönorna rymde, trots rejält stängsel rymde från den utökade lilla yta som de då och då släpps fria i, som diskussionen började. Kanske att de ändå inte skulle få gå fria alls.
Två hus bort bor hunden Glufs med hans kompis Svälj. två hönshjärnor är kanske inte helt lämpade att springa fritt så nära dessa bestar?

Efter ytterligare lite funderande, och två par tiggande hönsögon, som knäcker den mest iskalla, kom lösningen. Mindre utetid. Men mer kvalitetstid. (Det är inte var dag höns och kvalitetstid hörs i samma mening, men nu gör det iallafall det). Från och med nu släpps de bara ut när vi är med. Fördelen med det är att de inte rymmer, utan mest springer efter våra fötter. Men med långbyxor och stövlar så är ju det inte alls ett problem....

Agdas och Ullas äventyr fortsätter!

Ps. Ett genombrott fostringsmässigt har skett. Vi kör Pavolovs hundar-teknik på hönsen och varje gång det är matdags så skramlar vi med en bytta mat (någe slags korn). Idag när vi kallade på Ulla (Agda var redan i buren) reagerade hon med vild galopp när vi skramlade med burken.
Succé!

Vi höll oss lugna idag. Lite för att trösta mattanten som nog blev lite skärrad igår. Hon tog på sig de mysiga gummistövlarna innan hon släppte ut oss och vi bestämte oss för att smaka på gummit.
Inte alls lika lockande som ren hud, om man säger så. Men ändå helt okej.

Igår var vi lite vildare kan man ju lugnt säga. Vi drog till grannen och hälsade på och hade inte den barbenta bruden kommit struttande och lockat på oss så hade vi nog inte kommit tillbaka på ett bra tag. Men nu var hon ju barfota och när hon sprang sprang vi efter.
Skitkul att se vilken panik hon fick. Men hon borde ju ha blivit glad eftersom vi ju faktiskt samtidigt kom tillbaka kan man tycka.

Det är väl lika bra att jag börjar från början. Det är jag som är Agda. För några veckor sedan bestämde sig Ulla, min kombo, och jag för att flytta från Stora Skedvi och in till stan. Ulla har ju utseendet för en modellkarriär, men hon behöver min hjälp - och tja... självklart ställde jag upp som manager och stöd.

Förutom fadäsen när Ulla la ett ägg i bakluckan på bilen vi fick skjuts av så gick allt bra hela vägen till Borlänge och platsen bakom garaget där vi nu bor. Efter att vi anlitat hantverkare som gjort om hela huset vi flyttade in i, samt landskapsarkitekter som fixade i ordning vår trädgård är vi nu jättenöjda med vår nya bostad.

Just nu roar vi oss främst med att utforska omgivningarna, träffa de nya grannarna och göra oss hemmastadda.
/Agda