Vi umgås igen

Om någon tror att vi tar hönorna på för stort allvar - så är det nog säkert helt korret. Men just nu är glädjen stor i huset. Vi och hönorna är bästa vänner igen och livet leker.
Kanske är en hönshjärna inte så värst bra på att minnas - någon långsurare verkar det i alla fall inte vara... Frid, fröjd och utflykter i trädgården är åter på dagordningen och äppelträdens fallfrukt har börjat locka något vansinnigt.
Bruna, lite söndriga äpplen is the shit!

Ett litet tjänsteresehelvete

De har glömt bort oss!

Efter en vecka i resandets tecken - med Jonatan på fisketur och jag själv i Eskilstuna och Stockholm har Agda och Ulla blivit folkskygga.
Det forna tåmumsandet från Agdas sida är ett minne blott och Ulla vill knappt gå ur buren, om man inte verkligen lockar och pockar.

Snart efter hemkomst inleddes därför kampanj Smör där hönornas kärlek och hjärtan åter skulle bli våra. Jag tror faktiskt att de ätit sig stoppmätta ända sedan i torsdags kväll, och vi börjar så sakta få resultat. (Agda är åter framme vid mina tår och spanar - men något pickande är det inte tal om)

Problemet nu är bara att jag är åter i Eskilstuna. Husse har fått ta över kampanjen själv.

Håll fanan högt darling!


Ett ägg någon?

Hur länge kommer det dröja? Kommer hon alls att återuppta äggläggandet? Är hon sjuk? Bara sur? Eller frustrerad?

Debatterna om Ullas äggstanning fortsätter. Alla med en idé är välkomna att lämna sitt bidrag till varför vi inga vita ägg får.

Kommer produktionen återupptas?

Hinderbana för hela slanten


Vem har sagt att man måste få maten serverad på vanligt vis. Ulla gillar en utmaning.

RSS 2.0